Debut

Så. Då var det dags. Blogg. Early adopters, vik hädan. Det sena uppvaknandet är förvisso ingen nyhet. Låt mig nämna ett par målande exempel.

Huddingesonen pensionerade den sköna svartgula limphojen och skaffade själlös rödvit BMX säkert ett år efter de glada vännerna som rappt hade tagit sig  fram över rötter och stenar med fräna lerstänk sedan 1983.

Huddingesonen fimpade det långa hårdrocksbarret och gick in i den tidsenliga hockeyfrillan sent, alldeles för sent, kanske 1987. Och stannade kvar där till, well, alldeles för sent.

Huddingesonen slutade att förkasta hiphopen som låtsasmusik någon gång vid 1991 eller 1992. Då hade Bäst Före-datum redan passerats för Eric B & Rakim, EPMD och till och med Public Enemy.

Och för att ta ett mer nutida exempel…

Huddingesonen uppdaterade sin käraste vänkrets med en iPod först sommaren 2006. Var det två år efter att de andra barnen i männsikobyn hade börjat leka med Apples allra finaste leksak?

Som bekant, sent ska syndaren vakna…

 I örat vid detta inlägg: Monster, Waiting for something